Redogörelse

Vad är en människa?
En text av Franz Kafka
framförd av Staffan Nattsén, Teater UNO
Boka för turné 2018!

I denna monolog, som liknar ett slags vittnesbörd, berättas om ett märkligt livsöde och om ett beslut om förvandling. Redogörelse är en fascinerande berättelse om frihet och ofrihet och om att anpassa sig för att överleva i en grym värld. -Kafkas texter är ofta mångbottnade och kännetecknas av knivskarpa iakttagelser och en nattsvart humor. Redogörelse är en berättelse som kan angå oss alla, säger Staffan Nattsén som tidigare arbetat med Kafkas texter i uppsättningarna av Processen, Förvandlingen och Straffkolonien på Teater UNO.

Föreställningen har formen av ett föredrag och har framförts i Landskyrkan i Alingsås, Göteborgs Domkyrka, Mariakyrkan samt på Logernas hus i ett arrangemang av Ulricehamns teaterförening samt på Teater UNO. Texten är hämtad från Franz Kafkas novell En redogörelse inlämnad till en akademi (1917) i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren (1995)
Spelas i samlingssalar och kyrkor (samt på Teater UNO)
Teknik: talarstol/pulpet samt mygga
Speltid: ca 40 minuter samt gärna samtal efteråt!
Gage: efter överenskommelse
Foto: Patrik Gunnar Helin
Utbudsblad och övrig turnéinfo finns på Scenkonstportalen

Kontaktperson: Staffan Nattsén
Teater UNO tel 031-159990 eller maila info@teateruno.se Med stöd av Sensus, Statens kulturrråd och Göteborgs stads kulturnämnd

”Staffan Nattsén i rollen som människobliven apa är den ultimata rolltolkningen - jag har sett stycket ett halvdussin gånger vid det här laget, nästan samtliga bra uppsättningar, men Nattséns böjda, lytta, slitna cirkusapa är något extra. Ett sårat naturbarn, en varelse som vunnit erkännande i en värld som han samtidigt föraktar, en värld som aldrig någonsin kan förstå den brutna skönheten och friheten i hans väsen. Nattsén utrustar denna cirkusapa, som åtminstone borde ha vilddjurets fenomenala fingerfärdighet i behåll, med närmast förlamade händer, som han om och om igen för till ansiktet och huvudet, som för att se om människomasken sitter på plats. Lågmält, nästan sorgset, framför han apans berättelse, och att det sker i en kyrka (.....) gör den inte mindre gripande.” Kristjan Saag GT 2013-10-10




Läs GPs recension här!

«« Tillbaka